hur det gick på bup i går
Okej fick nyss en komentar ang hur det gick på bup. Jag känner att inget är direkt för privat för mig att ta upphär möjligen familj och nära vänner så där av kan jag skriva öppet om mina tankar kännslor funderingar.
Jo eftersom bup inte gick någe vidare förra veckan så bad jag min mamma och även hunden Audi att följa med och vänta utanför som ett stöd, för då hade jag ändå dom som en livlina om allt skulle gå åt helvette. Och ja det gick rätt utför. Till en början var allt helt okej både min psykolog och jag fick tid till att prata om hur förra samtalet hade gått och vi redde ut min stora fråga; om hur jag skulle kunna gå vidare när jag inte hade fått chansen att prata om det som hänt.
Hon har varit borta nästan hela sommaren och jag har fått träffa 4 olika psykologer just för att hon har varit på semester, hon har altså bara läst anntäckningarna som har skrivits i min journal inget mer. Hon har ingen aning om orsakerna till varför jag ahr fått så fruktansvärt dåligt eller varför jag har "handlat" som jag har gjort. Med andra ord tar hon textens sanning och inte pratar med mig om hur jag har upplevt mitt tillstånd i sommar.
Så till en början kändes allt någorlunda bra, men sedan gick det utför jag blev både arg och besviken på det hon sa och uttryckte, det enda jag kämpar för är att få DBT behandligen och det är även den enda orsaken till att jag fortfarande gick dit i går, men nej då hon vill hjälpa mig hela vägen fram tills DBT går i gång. Men hon är inte den rätta personen för mig!
Så efter en stund satt jag och bara stirrade ut genom fönstret, orkade inte ens ta in det hon sa och jag gick därifrån med en ny tid och ett mycket ledsent inre. Jag rev lappen i bitar och vill helst bara glömma nästa veckas tid.
Men min mamma har koll på tiden så antigen får hon släpa med mig dit elelr gå ensam med pappa, för ja som sagt samtalet gav inget:/
/M
Jo eftersom bup inte gick någe vidare förra veckan så bad jag min mamma och även hunden Audi att följa med och vänta utanför som ett stöd, för då hade jag ändå dom som en livlina om allt skulle gå åt helvette. Och ja det gick rätt utför. Till en början var allt helt okej både min psykolog och jag fick tid till att prata om hur förra samtalet hade gått och vi redde ut min stora fråga; om hur jag skulle kunna gå vidare när jag inte hade fått chansen att prata om det som hänt.
Hon har varit borta nästan hela sommaren och jag har fått träffa 4 olika psykologer just för att hon har varit på semester, hon har altså bara läst anntäckningarna som har skrivits i min journal inget mer. Hon har ingen aning om orsakerna till varför jag ahr fått så fruktansvärt dåligt eller varför jag har "handlat" som jag har gjort. Med andra ord tar hon textens sanning och inte pratar med mig om hur jag har upplevt mitt tillstånd i sommar.
Så till en början kändes allt någorlunda bra, men sedan gick det utför jag blev både arg och besviken på det hon sa och uttryckte, det enda jag kämpar för är att få DBT behandligen och det är även den enda orsaken till att jag fortfarande gick dit i går, men nej då hon vill hjälpa mig hela vägen fram tills DBT går i gång. Men hon är inte den rätta personen för mig!
Så efter en stund satt jag och bara stirrade ut genom fönstret, orkade inte ens ta in det hon sa och jag gick därifrån med en ny tid och ett mycket ledsent inre. Jag rev lappen i bitar och vill helst bara glömma nästa veckas tid.
Men min mamma har koll på tiden så antigen får hon släpa med mig dit elelr gå ensam med pappa, för ja som sagt samtalet gav inget:/
/M
Kommentarer
Postat av: Anonym
trist att det blev så.. dom som endå ska va på vår (ungdomars) sida och lyssna å så.. du kanske borde vända dig till en annan samtalspartner, nån som förstår och kan lyssna på dej och dina behov.
men förstår att du vill ha dbt-behandligen.
hoppas att allt löser sig!
Trackback
