Utkast: Feb. 28, 2011
känner bara att jag vill kräkas, gråta åt den här skiten jag lever i nu, Känns som att vara tillbaka på ruta 1 igen.Ruta 1 där jag var när jag som 16åring bara blev sårad letade fel killar, hammnade i trubbel och på psyk. Träffade folk som gjorde mig psykiskt illa, jag som då bara ville ha lite trygghet och leva livet, Jag blev istället väldigt sårad, kränkt, träffade då den underbaraste men som jag i dag inte vet vad jag vill med. Det jag drömde om blev verklighet men verkligheten i dag är inte den samma som den var då. Drömmen så då blev verklighet är inte den drömmen jag har i dag. För jag vet inte vad jag drömmer om och om ens drömmer något längre. Det jag drömde om då är inte det samma som jag nu vill. Jag vill ha någon hitta någon som kan sätta gränser och som låter mig vara den jag är men ändå som kan stå emot och visa vad som är rätt eller fel. Som tål att bli förbannad på mig och som tål att gapa och skrika utan att bara lägga sig ner och låta mig "vinna" som orkar höra mina mörka tankar utan att dömma men ändå bli förbannad och stå emot. som tar tag i saker och ting utan att jag ska behöva tjata eller låta mig köra över och få som jag vill.
Utkast: Feb. 1, 2011
Vet inte vad det är som gör det så svårt och som gör att det tar så emot att slöpa sig i väg till skolan. Anatgligen är jag för bekväm med att vara hemma.
Jag gick upp i tid i dag hann göra mig ornding rasta vovven men ändå tog det totalt stopp när jag skulle i väg kunde inte, ville inte vågade inte. Kände panik över att jag inte beställt kursböcker än, kände panik över att jag inte varit på naturkunskapen sista 2 veckorna..mailade i väg och sa att jag fått flunsan 20 min innan lektionen började. Har klickat hem böckerna nu och bettalade extra för att få böckerna innan veckan är över.
Hoppas bara det är rätt upplaga av böckerna nu att det inte är fel för då lär det bli ännu mer panik..
Sitter som i ett vakum nu vågar itne ringa någon kommer skämmas när Jonas ringer sen och frågar hur det var i skolan och jag med skamen säger att jag inte gick dit att jag inte vågade, att jag fick panik i kroppen. Ingen attack men tillräckligt med panik för att inte komma i väg.
Nu vet jag inte vad jag ska göra resten av dagen lär nog sova två timmar lite senare för att orka jobba ikväll och vara pigg då.
Hörs
