Börjar om från början igen

Det här sker alltid varje gång jag ahr en tid inplanerad och en plats som jag ska vara på en viss tid. Jag är otrolgit rastlös men tänker att jag har gott om tid på mig, att det inte tar 1,5 timme att fixa kvällen väska, duscha sminka, platta håret, måla naglarna och klä på mig. Jag tänker att dte max tar en timme, samtidigt som´jag vet att det just  INTE gör det! Jag är halft utråkad och rastlös, syrran och hennes man är på vår terass med mio och tomas? Iaf så har jag ingen vidare lust att springa runt i handuk när 2 främmande människor sitetr utanför. Kan liksom inte njuta fullt ut av att få göra mig i ordning då, men jag vet att det är på tiden att göra något åt saken nu. har ingen vidare lust att stressa i onödan. Funderar även på vilken kombination av sminkning det blir.
nå väl ahr jag tid så lägger jag ut en bild!
/ma

Personligt brev

Jag heter Martina Karlsson och går andra året på livsmedelsprogrammet på Enskedegårdsgymnasium i Stockholm. Jag gjorde det valet då jag praktiserade ett halvår i 9an på ett bageri/konditori som sedan gav mig extra jobb. Under den perioden på bageriet förändrades jag mycket, jag som ratade skolan tyckte att något äntligen var kul att gå till på morgonen. Jag lärdes snabbt upp inom yrket och utvecklades mycket, tyckte att det här verkligen var dröm yrket!

Därför bestämde jag mig för att söka den linjen på gymnasiet, men ganska snabbt fick jag se en annan bild av verkligheten, en verklighet som inte passade just mig. Det som jag några månader innan brunnit för tappade glöden, nu tyckte jag endast att den andra delen var mer intressant dvs själva arbetet i en livsmedelsbutik. Fick en praktik, 6 dagar på Ica Högdalen där jag hamnade direkt i kassan och trivdes redan första dagen på min nya praktikplats. När praktiken var över fick jag direkt 2 fasta tider i veckan att jobba. Det funkade bra med tiderna i skolan, och på något sätt fick det mig att kämpa vidare med skolan under vårterminen. Men gamla händelser satte sina spår och fick mig att börja må dåligt igen, fick kontakt med BUP för att orka kämpa vidare.

Men den hjälpen var inte tillräcklig, har funderat i efterhand vad orsaken var till att det gick så snabbt från att ha varit bra till att det blev dåligt igen. Men någonstans där så orkade jag ändå behålla mitt jobb och hålla fasaden uppe på Ica. Sommaren 2008 fick jag kontakt med en på BUP som tyckte att jag borde testa DBT behandling (dialektisk beteende terapi) den processen var ganska lång, men i september 2008 började jag den långa behandlingen för att bearbeta det som hänt tidigare.

Mycket har hänt sedan september, jag har utvecklats som person fått insikt i vad jag vill göra och vad jag har för mål i livet. Sakta men säkert vet jag att det går att uppnå.

När skolan började igen i augusti efter ett långt sommarlov var jag ordentligt skoltrött, linjen kändes bara fel och skolan blev bara något ont. Fick då mycket stöd från min mentor som var villig att ändra min skolplan, men i det läget hjälpte det inte. Jag kände mig stressad över att gå i DBT grupp 3,5 timmar per vecka, jobba 2 dar i veckan och mitt i allt fixa skolan. Det blev helt enkelt för mycket och jag var redan då fast besluten om att jag inte ville ge upp mitt jobb på Ica, det var ändå det som fick mig att må bra några timmar i veckan.  Med skolan kom vi fram till att jag skulle sjuk skrivas några månader i taget för att se hur jag mådde vart eftersom tiden gick. Jag kände för första gången på länge att jag verkligen levde och fick det stödet jag så länge väntat på.

Med tiden i färdighetsträningsgruppen så träffade jag en tjej som gick på folkhögskola här i Stockolm. Vi pratade en del om det och jag fick mycket att fundera över, tänkte att kan det här vara något för mig? Kan jag äntligen ha hittat en skolform som passar just mig?  Så jag började bläddra i kurs katalogen och fann direkt vart jag skulle skicka in ansökan till nämligen till er skola i Vara!

Jag var på öppet hus i mars och kände direkt att den här platsen är som gjord för mig! Att få byta miljö och börja om på nytt känns viktigt, självklart så skulle jag kunna söka till en skola i Stockholm, men det skulle aldrig kännas rätt.

Jag vet att det här är den platsen där jag äntligen kan börja om och få leva ut på, leva ut min kreativitet och min kompetens när det gäller skolarbetet.

Att det är långt mellan Vara och Stockholm ser jag inte som något hinder, min pappa pendlar mellan Lidköping och Stockholm ett par dagar i veckan då han har sitt nystartade företag i Lidköping. Dessutom så har jag min mormor och mina kusiner i Herrljunga och en del vänner i Vara!

Har en sån där seg dag då jag verklien inte har orkat göra något alls, avbokade både tandläkartid och terapi tid, orkade helt enkelt inte. Mitt hjärta vill att jag ska lätta på det, men jag blir bara stum och vet inte vilken ända som jag ska börja i, har funderar på att börja skriva på allvar, ta min stora dröm i skinnet och börja skriva den där boken som alla någon gång vill skriva. Bara för att få något gjort och mer reflektion över vilket djävla liv det har varit dom sista åren. Jag tror någonstans att det skulle underlätta en hel del för mig själv, vissa dagar kretsar bara mina tankar runt den där hemska juli dagen för snart ett år sen. Den händelsen kommer ständigt i kapp mig och dte är nog framför av den anledningen som jag har behov av att skriva, den människan som totalt hjärntvättade mig!
Och som dom flesta vet om folk som jag först inte hade en aning om att dom kunde veta vem han var men som det först visade sig att några på jobbet viste om och som även tobbe vet vem det är, jaja de är en hel del människor som vet om vilket as det är jag skriver om nu, jag klandrar mig än i dag att jag var så dum som gick på spelet, spelet som verkligen krossade mig totalt och som jag själv har fått reparera med hjälp av vänner och mig själv.

Nu tickar tideni väg och det är dags för mig att få på mig kläder och sen kila i väg till jobbet, är inte hemam förens vid 12 i kväll, ha en bra dag!
/ma

Jag undrar hur i helvette denna dag ska sluta, känner mig ensam i denna enorma lägenhet, disk överallt och tom kyl o frys. Finns INGET ätbart mer än knäckebröd och en utgången mjölk.
Borde ta in Nuss nu för att få någorlunda sällskap, och ha något mjukt att fälla mina tårar i.
/ma