Börjar om från början igen

Jag ska nog gå och själv dö, nej inte riktigt så illa även om det känns så för tillfället. Men gah vad jobbigt att skriva ett sketet blogg in lägg. Men alltså kännslorna hinner i kapp mig fortare än vad jag hinner att fly i från dom så mina ångest deprisoner(stavas det så??)kommer snabbare i kapp mig och helt plötsligt kan jag bara börja gråta vart jag än befinner mig. I detta nuet var det just på en stol sittandes i P arbets rum med en talrik gröt pratandes i telefon med mannen från Alingsås, är jätte glad för hanns skull att han just nu i kväll skulle ned till Göteborg och träffa en tjej som han känner något för och samtidigt sova där just denna natt. Att jag känner som jag känner beror väl bara på att jag tycker om honom och blir glad för att han lyckas trotts att han innan sa att han var lycklig singel. Men äsch det beror väl bara på att mina kännslor brusar upp och jag blir svartsjuk? För han om få bryr sig verkligen om mig om min hälsa och hur jag mår i dag, men det är svårt att prata om det jag befinner mig i. Men ja berörd vart jag och nu känner jag bara för att äntligen byta lakan och sedan lägga mig och gråta en skvätt och hoppas på att allt löser sig även om jag inte har något hopp nu.

/M