Börjar om från början igen

OKej återigen till det här med DBT och BUP. Jag provade tv olika teraputer på bup då jag var 12-13 år. J&K, J var väl helt ok men hon trodde att kognetiv terapi behandling var det bästa för mig, men jag blev bara förvirrad och tyckte det var mycket svårt att tänka tillbaka hur jag hade gjort i en viss sitvation. Är man dessutom 12 år så är det inte allitd det enkalaste att tänka tillbaka på det som har varit, så efter att ha pratat med mina föräldrar så insåg även dom att detta inte fungerade. Så höste därpå fick jag börja hos E, rena jävla psykopaten i mina ögon, ja han kunde då ägna halva vår samtalstid att att prata om min Gucci väska eller sitta och prata i telefon med någon annan. Hur roligt är egentligen det när man är 3 år, skär sig och har riktig jävla skrik ångest och inte trivs i skolan??
Så efter ett tag insäg även då mina föräldrar att han var ett riktigt jävla svin. Så då kom den geniala iden att gå privat hos Gunborg Pamle, min räddare. Vist det dröjde ett tag innan jag fann förtroendet för henne, men tillskilnad från BUP så trodde hon verkligen på mig, hon gjorde ALLT. Och där blev jag kvar i nästan 3 år.
Men nu så kännde jag när jag började må dåligt att hon inte var den rätta personen att vända sig till och därför blev det BUP, enda utvägen enligt ungdoms psyk om du vill ha DBT behandling för dom såg att DBT verkligen skulle passa in på mig. Men vägen dit är då lång, jag kämpar mig sakta men säkert dit tar en timme i taget, orkar inte planera in för nästa dag.
/M