dansbands-John

Det roliga med att gå ut och dansa är att jag från förra sommaren känenr igen de flesta som är där. Många av dom är i 40+, men det beror helt på vilket band som spelar, synd nog så jobabr jag varge torsdag och därav kommer det inte bli något dansade för min del innan 4 Juni då Arvingarna spelar
Men så till gårdagen, den första människan jag fick syn på var en rakad man,  en typisk 30+ lite småfet/biff (vart går gränsen??) Skälet till att jag fick syn på honom var att förrsa sommaren, då BlackJack spelade och min kära syster var med (en bart för sällskap coh tvång från mig) han var måttlgit "lullig" frågade mig om dans, jag svarade ja, sen frågade han min syster ett antal gånger men hon sa bestämt nej, tillslut fick jag säga i från och då ville han dansa ännu en dans med mig. Han påstod att han jobabde innom kriminologi.
Ja han var även påverkad i går, var där helt ensam och konstigt nog bjöd han bara upp mig och Camilla, men hon tackade vänligt nej. Denne john var riktigt sliskig, måttligt full och ja frågan kom, varför bara bjuda upp oss två? Kanske för att vi var yngst och vackarst? Kan inte påstå att han var speciellt bra på att dansa. Så i fortsättningen hoppas jag att han inte dyker upp, just för att slippa dansa ännu en dans med honom. Den gyllene dans regeln säger: tacka bara nej om personen är för påverkad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0