Börjar om från början igen

Okej okej, jag erkänner jag är ur usel på att blogga. Har inte riktigt hittat mitt ämne att skriva om än eftersom mycket intreserar mig. Tanken från början var väl att jag tyckte att mitt jobb verkligen var intresant, att jag som karsöska på ica, var någon unik person. Jag interseade mgi även av vad kunderna handlade och la märke till deras beetende, jag hade alltid en massa att berätta efter en arbets dag. Men i dag känns det inet så, varje dag är unik på sitt sätt men jag har slutat att ta in vad folk handlar och om tanterna är senila eller ej. jag tycker det är lika kul idag som jag tyckte då, men jag har inte lika mycket att säga om det än vad jag hade förut.

Jag är inget mode ferak som måste fotta dagens outfit och lägga ut den på min blogg. Jag kan gå o duschad och osminkad en dag till skolan utan att skämmas, tittar någon så ursektar jag mig med att jag är trött och inte har sovit. Men jag kan samtidgt komam välkladd och se fixad ut med ett dovt leende på läpparna för att tala om att jag verkligen har ansträngt mig. 
Jag går inte och letar efter det stora tränderna, utan kombinerar det jag själv tycker är snyggt.
Jag unnar mig sällan dyra saker, vill vara ekonomisk, men hittar jag något snyggt så köper jag det.

Jag är pratsam och spontan, säger det jag tycker och tänker, vists har jag fått ta skit många gånger för det. Men i vissa stunder kan min blyghet komma fram, folk förvånar sig då, men det är bara hur jag är.
Upplever jag något som är fel står jag på mig tills jag har rätt, jag tar gärna en diskution även om jag kanske har fel och förlorar den.

Jag har extremt lätt för att gråta och ta åt mig sådant jag egentligen inet borde ta åt mig vid, men det är bara ett sätt för mig att visa känslor, och vad jag känner.

Jag är inte problem fri, jag går hos psykolog för att bearbeta allt negativt som har varit, men utan det så vet jag att jag hade varit någon annan, svagare person i dag. Detta har stärkt mig och stärker mig än.

Men att hitta ett specielt ämne att ägna sig åt för att få in läsare är något jag inte kan, jag skriver om det som faller mig in, om lycka och glädje, om vänner och shpping, om förälskelse och sårbarhet. Men även mycket om mgi själv och mina tankar. Jag glädjer mig åt att ena dagen har 11 läsare, men nästa dagg 77. För mig spelarantalt ineg roll bara folk läser det jag skriver och tycker det är intresant och kan få lärdom av de misstagen jag dagligen begår.
Jag är den jag är och kan inte bli någon annan, äldre, vackrare, inteligentare pesron, jag lever helt nekelt mitt liv som jag vill leva.
/Martina