UPPDATERING JAG LEVER!
Okej okej okej! Jag har tänkt uppdatera länge nu men har inte kommit mig för det hela. Har inte orkat eller känt någon mening med det.
Vet inte i vilken ända jag ska börja i eller vad det är jag ska skriva och berätta. Dee är väldigt rörigt just nu. Jag röker som en skorsten, går inte i skolan jobbar mina tider på ica tar min medecin, går på samtal 1 gång i veckan.
Har fått skriva på ett kontrakt när det gäller min DBT behandling, nästa vecka börjar grupp terapin och det är då som jag kommer få hjälp med att bearbeta det jag har blivt utsatt för. Få hjälp med att klara av en vardag och komma i från raklblad och blod. Jag skulle ljuga om jag sa att det var 3 år sen som jag senast skara mig, faktum är att det sker i stortsätt ett par dagar i veckan, bereonde på vad jag har för dag och hur hög min ångest är den dagen.
Det finns nog inte en endaste person som kan se det från mitt yttre hur jag mår. För jag klär mig inte svart är ingen jävla emo lysnar inte på skit musik, det enda som kan tala om att mitt inre är kaos det är just mina armar. Och ja, hur jävla desperat låter inte det??? Jo jävligt desperat men det är så det är, det är så mitt liv är just nu. Men jag har ett mål och det är att vara fri om ett halvår att kunna må bättre i juni då kontraktet till DBT går ut om det då inte förlängs men det är mitt mål!
/M
Vet inte i vilken ända jag ska börja i eller vad det är jag ska skriva och berätta. Dee är väldigt rörigt just nu. Jag röker som en skorsten, går inte i skolan jobbar mina tider på ica tar min medecin, går på samtal 1 gång i veckan.
Har fått skriva på ett kontrakt när det gäller min DBT behandling, nästa vecka börjar grupp terapin och det är då som jag kommer få hjälp med att bearbeta det jag har blivt utsatt för. Få hjälp med att klara av en vardag och komma i från raklblad och blod. Jag skulle ljuga om jag sa att det var 3 år sen som jag senast skara mig, faktum är att det sker i stortsätt ett par dagar i veckan, bereonde på vad jag har för dag och hur hög min ångest är den dagen.
Det finns nog inte en endaste person som kan se det från mitt yttre hur jag mår. För jag klär mig inte svart är ingen jävla emo lysnar inte på skit musik, det enda som kan tala om att mitt inre är kaos det är just mina armar. Och ja, hur jävla desperat låter inte det??? Jo jävligt desperat men det är så det är, det är så mitt liv är just nu. Men jag har ett mål och det är att vara fri om ett halvår att kunna må bättre i juni då kontraktet till DBT går ut om det då inte förlängs men det är mitt mål!
/M
Kommentarer
Trackback
