Sveriges rättsystem
Jag vet inte vart jag ska börja nu. Men morgonen har ändå varit lugn och skön, var på vippen att somna med en bok framför tv rutan med efter tio. Audi har varit här inne och busat, han hittade en skål med popo-corn, lycklig hund.
Men han tröttnade på mig eftersom jag inte var lika fullt leksugen som han var. Lite bus blev det ,men inte mer än så.
Jag funderar på att göra någon lunch men först in i duschen och fräscha till mig, det blir nog en lite emr mörkare sminkning, och ja bilder kommer upp:) tihi
Men nu till det som gnager i mig och som gör mig så förtvivlad och kall.
Fick post i dag och tänkte, nej inte inkasso för en lånebok som jag glömt lämmna tillbaka, men det var värre än så.
Brev från tingsrätten.
Det är så att vi lever i sverige där allt måste intygas av vittnen och dokumenterade synliga skador ska vara fotograferade, våld måste ha skett och som kvinna har du inga större rättigheter. Det har ingen betydelse om polis/advokat kan ge ett vagt löfte om att en allvarlig anmälan kommer att kanske gå vidare. För det är ändå tingsrätten som bestämmer och som granskar förhöret. Men en våldtäckt är alltid en våldtäck, en anmälan är ändå alltid en anmälan. Skillnad vore om någon gjorde en anmälan för nöjets skull och som satt och log under hela förhöret. Menm så är det inte i detta fall, jag har plågats och drömt mardrömmar efteråt, jag har fått ett utalande från en leg,psykolog att jag har drabbats utav Posttraumatiskt stressyndrom. Och det är inget som man direkt skämtar om utan dte är ren fakta.
Genom att polisen har lagvt ned förundersökningen om det övergrepp som jag utsattes för i sommras så kan jag förstå varför så många unga väljer att INTE anmäla ett övergrepp. Jag har tappat förtroendet för det svenska rättsystemet, något måste göras och det är nu!
Jag vet inte hur jag ska gå vidare nu, men jag har min familj och vänner som verkligen stöttar mig, men mer än så kan jag inte göra. Jag måste klara av att hantera vardagen och blickaframåt nu. Livet går trottsallt vidare även om det är jävligt jobbigt nu!
/Martina
Men han tröttnade på mig eftersom jag inte var lika fullt leksugen som han var. Lite bus blev det ,men inte mer än så.
Jag funderar på att göra någon lunch men först in i duschen och fräscha till mig, det blir nog en lite emr mörkare sminkning, och ja bilder kommer upp:) tihi
Men nu till det som gnager i mig och som gör mig så förtvivlad och kall.
Fick post i dag och tänkte, nej inte inkasso för en lånebok som jag glömt lämmna tillbaka, men det var värre än så.
Brev från tingsrätten.
Det är så att vi lever i sverige där allt måste intygas av vittnen och dokumenterade synliga skador ska vara fotograferade, våld måste ha skett och som kvinna har du inga större rättigheter. Det har ingen betydelse om polis/advokat kan ge ett vagt löfte om att en allvarlig anmälan kommer att kanske gå vidare. För det är ändå tingsrätten som bestämmer och som granskar förhöret. Men en våldtäckt är alltid en våldtäck, en anmälan är ändå alltid en anmälan. Skillnad vore om någon gjorde en anmälan för nöjets skull och som satt och log under hela förhöret. Menm så är det inte i detta fall, jag har plågats och drömt mardrömmar efteråt, jag har fått ett utalande från en leg,psykolog att jag har drabbats utav Posttraumatiskt stressyndrom. Och det är inget som man direkt skämtar om utan dte är ren fakta.
Genom att polisen har lagvt ned förundersökningen om det övergrepp som jag utsattes för i sommras så kan jag förstå varför så många unga väljer att INTE anmäla ett övergrepp. Jag har tappat förtroendet för det svenska rättsystemet, något måste göras och det är nu!
Jag vet inte hur jag ska gå vidare nu, men jag har min familj och vänner som verkligen stöttar mig, men mer än så kan jag inte göra. Jag måste klara av att hantera vardagen och blickaframåt nu. Livet går trottsallt vidare även om det är jävligt jobbigt nu!
/Martina
Kommentarer
Trackback
