Börjar om från början igen

<em>Vet att det inte är rätt att vara för öppen i bloggen, men det är MIN blogg och jag måste, vet bara inte nu hur jag ska överleva natten. Spontant så tänkte jag smsa nettan och säga att jag kan jobba på lördag, men vte inte vad jag känner om några timmar, vet inte ens hur jag ska orka mig genom natten och dom långa timmarna på jobbet. Men jag måste det är det enda målet jag har, tänker dessutom bära hel svart i morgon läste i metro om varför vi egentligen firar påsk, att jesus korsfästes, och ja jag ska bära svart tyll och vara svart överallt. Har dock ingen vatten fast maskara kommer gråta bort allt smink, kunderna och personalen kommer att stirra på mitt tragiska ansikte i morgon.<br />Kan inte låta bli med att mixtra i huvudet hur det skulle bli om jag tog 9 atarax och 10 propavan, undar hur min kropp skulle reagera om jag även skulle dö? Vill nog inte dö men just nu vill jag det, vill fly från helvettet, vill läggas in och bara dommna bort, få röka med övervakare och få bli omhändertagen. <br />Vill fly från det helvettet jag är i nu, en enda ovisshet, har bara 19 sms kvar i min mobil, orkade inte ha kvar alla gulle gull sms när det ändå inte blir vi, för jag tror ändå att dte är så det kommer att bli, det är så det känns nu, tiden kan bara ut visa, för DU vte ändå om vad det är jag känner och tänker och tycker DU vte ändå om mina starka kännslor för dig, och det är bara DU som kan göra något åt vad du känner, jag kommer att känna dessa kännslor i evigheter till, timmar, dagar minuter, månader. Om du inte tror mig fråga dom om kring mig, dom vet vilket lyckorus jag har levt i, och det är dom som nu kommer att få se mina tårar, höra mina skrik min förtvivlan min ångest är det dom som kommer att få stå ut med att se, jag klandrar dig inte för något ösnkar bara att det hade varit du och jag nu, önskar bara att den lycka kännslan fick leva kvar. Önskar bara över allt annat att det hade varit du och jag nu vid denan stund, men livet är inte så enkelt, men du vet om vart jag finns och att jag lever i nuet när jag skriver. Kan inte garantera något alls, kan inte styra över min egen ångest och dess impulser. Kan bara styra över det jag känner och det vet DU om nu, jag kan inte göra mer, tänker gårta när dte behövs skita i allt annat och ha fokus på det som ligger mig närmast. I skrivande stund skriker min mage efter mat sömnen pressar på bakom ögonlocken, värken i nacken är outhärdlig, men ataraxen värkar ge efekt, jag ler mellan mina tårar, men mer än så orkar jag inte anstränga mig. Är totalt knäckt, men jag lever än så länge, kl är snart 2 och jag lysnar på musik som får mig att längta tillbaka och länga efter DIG. Aj det gör ont i ögonen, försöka sova några timmar om iten för några minuter, hindra mig från att smsa, väntar på dina sms

/Ma