personligtbrev
Personligt brev
Jag heter Martina Karlsson och går andra året på livsmedelsprogrammet på Enskedegårdsgymnasium i Stockholm. Jag gjorde det valet då jag praktiserade ett halvår i 9an på ett bageri/konditori som sedan gav mig extra jobb. Under den perioden på bageriet förändrades jag mycket, jag som ratade skolan tyckte att något äntligen var kul att gå till på morgonen. Jag lärdes snabbt upp inom yrket och utvecklades mycket, tyckte att det här verkligen var dröm yrket!
Därför bestämde jag mig för att söka den linjen på gymnasiet, men ganska snabbt fick jag se en annan bild av verkligheten, en verklighet som inte passade just mig. Det som jag några månader innan brunnit för tappade glöden, nu tyckte jag endast att den andra delen var mer intressant dvs själva arbetet i en livsmedelsbutik. Fick en praktik, 6 dagar på Ica Högdalen där jag hamnade direkt i kassan och trivdes redan första dagen på min nya praktikplats. När praktiken var över fick jag direkt 2 fasta tider i veckan att jobba. Det funkade bra med tiderna i skolan, och på något sätt fick det mig att kämpa vidare med skolan under vårterminen. Men gamla händelser satte sina spår och fick mig att börja må dåligt igen, fick kontakt med BUP för att orka kämpa vidare.
Men den hjälpen var inte tillräcklig, har funderat i efterhand vad orsaken var till att det gick så snabbt från att ha varit bra till att det blev dåligt igen. Men någonstans där så orkade jag ändå behålla mitt jobb och hålla fasaden uppe på Ica. Sommaren 2008 fick jag kontakt med en på BUP som tyckte att jag borde testa DBT behandling (dialektisk beteende terapi) den processen var ganska lång, men i september 2008 började jag den långa behandlingen för att bearbeta det som hänt tidigare.
Mycket har hänt sedan september, jag har utvecklats som person fått insikt i vad jag vill göra och vad jag har för mål i livet. Sakta men säkert vet jag att det går att uppnå.
När skolan började igen i augusti efter ett långt sommarlov var jag ordentligt skoltrött, linjen kändes bara fel och skolan blev bara något ont. Fick då mycket stöd från min mentor som var villig att ändra min skolplan, men i det läget hjälpte det inte. Jag kände mig stressad över att gå i DBT grupp 3,5 timmar per vecka, jobba 2 dar i veckan och mitt i allt fixa skolan. Det blev helt enkelt för mycket och jag var redan då fast besluten om att jag inte ville ge upp mitt jobb på Ica, det var ändå det som fick mig att må bra några timmar i veckan. Med skolan kom vi fram till att jag skulle sjuk skrivas några månader i taget för att se hur jag mådde vart eftersom tiden gick. Jag kände för första gången på länge att jag verkligen levde och fick det stödet jag så länge väntat på.
Med tiden i färdighetsträningsgruppen så träffade jag en tjej som gick på folkhögskola här i Stockolm. Vi pratade en del om det och jag fick mycket att fundera över, tänkte att kan det här vara något för mig? Kan jag äntligen ha hittat en skolform som passar just mig? Så jag började bläddra i kurs katalogen och fann direkt vart jag skulle skicka in ansökan till nämligen till er skola i Vara!
Jag var på öppet hus i mars och kände direkt att den här platsen är som gjord för mig! Att få byta miljö och börja om på nytt känns viktigt, självklart så skulle jag kunna söka till en skola i Stockholm, men det skulle aldrig kännas rätt.
Jag vet att det här är den platsen där jag äntligen kan börja om och få leva ut på, leva ut min kreativitet och min kompetens när det gäller skolarbetet.
Att det är långt mellan Vara och Stockholm ser jag inte som något hinder, min pappa pendlar mellan Lidköping och Stockholm ett par dagar i veckan då han har sitt nystartade företag i Lidköping. Dessutom så har jag min mormor och mina kusiner i Herrljunga och en del vänner i Vara!
Jag är redo för en nystart och kommer verkligen ge allt!
