Upp till himmlen och farmor

Är så fruktansvärt orkes lös och less. Jag klantar till allt, har ingenstans att vända mig. Det är på tok försent att ringa T-DBT och prata, dessutom ringe han för drygt en timma sedan och då var allting lungt, jag kände mig glad och trodde då att jag skulle få en lugn kväll, kunna sova direkt utan någon ångest. Jag var verkligen hopp full, liksom att jag lagt bakom mig dom senaste två dagarnas oro.
Men tänk så fel det kan bli, hela jag rasade samman bara av att komma innanför dörren. Allting förändrades fick min kropp att förändras och hammna i en tunn bubbla som bara vill spricka och fälla tårarna.
Vill någonstans vara egoistisk och försvinna upp till farmor, men det är inte slut ännu.
/Ma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0