Utkast: Feb. 28, 2011
känner bara att jag vill kräkas, gråta åt den här skiten jag lever i nu, Känns som att vara tillbaka på ruta 1 igen.Ruta 1 där jag var när jag som 16åring bara blev sårad letade fel killar, hammnade i trubbel och på psyk. Träffade folk som gjorde mig psykiskt illa, jag som då bara ville ha lite trygghet och leva livet, Jag blev istället väldigt sårad, kränkt, träffade då den underbaraste men som jag i dag inte vet vad jag vill med. Det jag drömde om blev verklighet men verkligheten i dag är inte den samma som den var då. Drömmen så då blev verklighet är inte den drömmen jag har i dag. För jag vet inte vad jag drömmer om och om ens drömmer något längre. Det jag drömde om då är inte det samma som jag nu vill. Jag vill ha någon hitta någon som kan sätta gränser och som låter mig vara den jag är men ändå som kan stå emot och visa vad som är rätt eller fel. Som tål att bli förbannad på mig och som tål att gapa och skrika utan att bara lägga sig ner och låta mig "vinna" som orkar höra mina mörka tankar utan att dömma men ändå bli förbannad och stå emot. som tar tag i saker och ting utan att jag ska behöva tjata eller låta mig köra över och få som jag vill.
Kommentarer
Trackback
